Motivationsproblem

 
Ännu en gång motviationsproblem. Inte till träning eller att äta rätt - det har aldrig vart så bra som nu. Jobbet är också kul, inga problem i världen att göra något ganska roligt och "stressigt" (med andra ord precis rätt takt för min del) - men skolan däremot... Vet inte om det finns något här i världen jag inte skulle göra bara för att få gå ut gymnasiet nu. Allt känns skittråkigt. Skriver i hopp om att komma på något som kan motivera mig, men det finns verkligen inget. Känner mig som en zombie i tråkig skolmiljö, med alldeles för lite energi och inget tecken på att saken ska förbättras. Skulle verkligen behöva en ledig dag eller två. 
 
Från och med nu ska träningen och jobbet bli en belöning för att jag går i skolan. Ska dra till med det där som föräldrarna alltid sa när man var liten: "orkar du inte gå till skolan orkar du inte leka!", som lät så himla hemskt då. Men tror det är enda sättet när det känns såhär jävligt. Finns trots allt ingen stoppknapp - det funkar inte att säga till lärarna att man inte orkar, utan då ska man "göra sitt bästa" och så sitter man där med ett sämre betyg i slutändan. Haha, vad deppigt det blev nu, men delar bara med mig av mina tankar. Hatar att jag är en sån perfektionist, jag är inte den som nöjer mig med bara godkänt utan måste gå all in. 
 
Imorgon är det franskaprov men det är väl det enda ämnet där jag faktiskt bara gör mitt bästa och sen får det vara: har aldrig vart någon språkbegåvning och dessutom är franskan så gott som körd för mig i alla fall. Men imorgon måste jag även vila från gymmet och ta tag i en tråkig rapport som ska vara klar på måndag. Planering är nyckeln.