Veckans problem

Drar igång med det här igen, nu varje söndag. 
 Man får - såklart - vara anonym. Min mejl är, återigen, hanna.loviisasol@hotmail.comKom med problem!!

Veckans problem

"Hej Hanna! Jag vill bara tacka för en jätte bra blogg, läser din blogg x antal gånger om dagen och den inspirerar jätte mycket, när du bloggar om outfits, skollust, träning o.s.v.
Men nu till problemet. Jag har helt totalt tappat skollusten. Jag är 14 år och går i åttan. Jag bor en timme ifrån skolan (har precis flyttat en timme ifrån skolan). Jag sätter bara på mig en grå tjock tröja och svarta jeans nästan varje dag (vilket är jätte tråkigt) jag orkar aldrig bry mig, jag vill inte bry mig. Sen i skolan har jag svårt att koncentrera mig och jag vill inte heller koncentrera mig. Jag vill inte gå till skolan längre, jag vet inte vad jag ska göra. Jag pluggar inte så noga längre, jag jobbar inte så mycket på lektionerna längre. Jag vet inte vad jag ska göra.
Kram."


SVAR: Hej och tack så mycket!!

Nu kanske du tycker det här låter "alldeles för allvarligt" men jag tycker det låter som att du är lite skoldeprimerad, att du har gått in lite i väggen. Det gör jag också ibland, och jag tror att de flesta ungdomar som känner press för bra betyg och socialt liv känner samma sak då och då. 

När jag hamnar i såna dippar brukar jag skita i det ett tag. Inte skita i att jag mår dåligt: skita i skolan. Tänk såhär: Vad är bäst, att du går i skolan och mår skit, gör dåligt ifrån dig på proven och försämrar dina betyg - eller att du stannar hemma med "ont i huvudet" några dagar, vilar upp dig ordentligt, laddar upp motivationen lite och kommer  tillbaka med ett leende på läpparna? 

Jag tror vi båda vet svaret på den frågan och jag hoppas verkligen du tar det rådet. Några dagar är inte hela världen. Sånt kan man jobba ikapp, man kan till och med ta hem lite plugg om man inte känner att det är för jobbigt. Men att må sådär dåligt ska man ta på allvar, det är uppenbarligen något som är fel!

Stanna hemma ett tag, vila upp dig, se till så du kan jobba ikapp och se till att du mår bra. Det kommer aldrig funka i längden annars. 

 Man får - såklart - vara anonym. Min mejl är, återigen, hanna.loviisasol@hotmail.comKom med problem!!

Veckans problem

"Hej! 

Jag har ett problem. På senaste tiden blivit väldigt bra kompis med en kille som jag har känt jätte länge, men som jag aldrig varit så "tight" med innan. Han har i alla fall flickvän som jag är bekant med och snackar med när vi ses men tyvärr så är hon väldigt svartsjuk av sig så hon gillar inte alls att vi umgås så mycket/ smsar osv. Hon är orolig för att det ska bli nåt mellan oss och stör sig på att vi ofta snackar eftersom hon då tycker att han väljer att snacka med mig istället för henne. Jag skulle aldrig någonsin tänka mig att bli någonting mer än vänner med honom så det är inte ett problem för mig. Jag förstår att hon blir orolig eftersom vi snackar så mycket, men samtidigt så är hon löjligt svartsjuk (han kan knappt umgås med tjejer utan att hon blir sur) så jag vet inte om jag borde backa och sluta snacka med honom lika mycket eller om jag ska strunta i vad hon säger eftersom hon överreagerar? Vad tycker du?"

SVAR: Själv tycker jag svartsjuka är helt galet. Det är klart man kan bry sig om vad den andra gör - men man måste kunna lita på varandra och det är det viktigaste i ett förhållande. Kan inte hon tillåta att han umgås med andra människor tycker jag att han borde ta en allvarlig funderare på hur bra hon verkligen är.
 
Själv skulle jag ALDRIG låta någon säga vem jag får och inte får umgås med, särskilt om jag har försäkrat den personen om att han/hon kan lita på mig. 
 
Du ska inte mista din vän bara för att denne har en jobbig flickvän. Om han säger till dig att han inte vill umgås mer så får man hålla sig till det - då är han också en idiot vill jag lova - men du ska inte behöva anpassa dig till någon som du inte ens känner (vad jag förstår?) utifrån en massa onödig svartsjuka. 
 
Vad tycker ni andra? Rätt eller fel?
 
 Man får - såklart - vara anonym. Min mejl är, återigen, hanna.loviisasol@hotmail.comKom med problem!!

Veckans problem

"Hej Hanna! Jag har ett ganska "stort" problem jag vill ha hjälp med. 
Okej, det här är typ ett jätte pinsamt problem, men jag vill verkligen ha hjälp. 

Det är så att jag har väldigt svårt för att bli kär, och nu, när jag väl blir kär så ska det såklart bli i den sista "killen" som det får vara. 
Jo det är nämnligen så att jag är bara en 14 årig tjej, och jag är kär i en kille som är runt 30 (?) år och är PT på mitt gym jag gymmar på. 
Du får tycka det låter hur sjukt, konstigt eller knäppt som helst. Men jag mår verkligen superdåligt. Han är VÄRLDENS underbaraste kille, han stöttar mig s¨otroligt,och såklart ska jag gå och bli kär i han. Och tro det eller ej, men det känns liksom såhär perfekt äkta. Liksom som att när han kollar på dig, så känner du liksom att "wow, han är mitt livs kärlek, han är verkligen den rätta." 
Det känns precis så, mina knän blir alldeles svaga, när han ler så vill jag bara liksom försvinna. Och det känns som han får enn speciell blick när han kollar mig, för han är verkligen otroligt bra på att kolla en djupt i ögonen så man bara drunknar. Nej förlåt vad jag svamlar nu, men sen är det ett till problem. Han har....en tjej. När jag fick reda på det bröt jag bara ihop. Jag kan fortfarande bryta ihop ibland pga av det. det känns liksom som " men han är ju MIN, inte hennes!!". 
men ändå, så är det ju liksom helt fel att jag gillar han, så det är kanske bara bäst ändå om han har en tjej?eller? 

Alltså snälla hjälp mig vackraste hanna, vad tusan ska jag ta mig till?! jag mår verkligen superdåligt och har absolut INGEn jag kan prata med dethär om, snälla snälla snälla hanna! hjälp mig."
 
OKEJ så du verkar verkligen ha hamnat i klistret. Jag tror att du är påväg att förstå att du absolut inte kan ha något ihop med den här "mannen" eftersom han är dubbelt så gammal som dig. Och det är smart att tänka på att han har tjej. 
 
Men för mig känns det inte som att du är kär i honom: Du kanske är kär i kärleken! Han är omtänksam, verkar bry sig om dig och du vill ha någon i din närhet som faktiskt gör det = BOOOM du tror att det är kärlek, men i själva verket saknar man bara en person i sitt liv.
 
Prova att tänka så, försök inte hänga efter honom eller prata med honom om du inte behöver det (du ska ju fortfarande få gå till gymmet såklart) för det är mycket lättare att "komma över" någon då, även om det inte är "riktigt", eller hur man ska säga. Jag förstår att det känns riktigt för dig. 
 
Träffa andra människor och glöm honom, jag vet att det kan vara svårt när man bara ser en person men jag lovar att du kommer hitta någon annan som ser på dig på precis samma sett men som inte är helt olämpliga att vara med. LYCKA TILL!
 
Man får - såklart - vara anonym. Min mejl är, återigen, hanna.loviisasol@hotmail.comKom med problem!!

Veckans problem

"Jag har ett problem. Det finns en kille som jag verkligen verkligen gillar, det var inte länge sedan jag började få känslor för honom. Men vet inte vad jag ska göra. Vi båda går i åttan, alltså samma årskurs.(inte klass) och vi har gjort det i tre år nu. Men vi har aldrig riktigt prat pratat och jag vet inte hur jag ska kunna ta kontakt. Han är mer åt det coola hållet eller vad man ska säga och det skulle bli så konstigt om jag började prata med honom. Om jag skulle börja smsa/kika skulle han förstå att det är något och att jag gillar honom. Och jag vill inte gå så snabbt på. Vill främst bli hans vän, snälla har du några tips? detta är sjukt svårt för mig.. 

Tack i förhand!"

SVAR: Haha, det här känns nästan ironiskt. När jag träffade Björn var det exakt såhär jag tänkte: Han var så "cool", så "tuff", och jag var bara gamla vanliga Hanna. Vi hade också gått i samma årskurs i 3 år, så det är ju typ exakt samma sak. 
 
Jag tror att du underskattar dig själv! Du känner honom inte ens: när du väl börjar göra det kanske du inser att han inte alls är så kall eller häftig som du trodde. Leta efter nått fånigt skäl att smsa honom - det kan kanske kännas lite konstigt att bara skriva hej men det kan man såklart också göra. Han kanske fattar att du är intresserad, men vad gör det? Det är ju sanningen!
 
Tro på dig själv och våga prova lite, han går i din paralellklass och om du råkar göra bort dig är det inte hela världen. Våga satsa istället, jag "fick ju till det" (och se hur det slutade hahaha..) så varför skulle inte du!?
 
Man får - såklart - vara anonym. Min mejl är, återigen, hanna.loviisasol@hotmail.comKom med problem!!

Veckans problem startar igen!

Man får - såklart - vara anonym. Min mejl är, återigen, hanna.loviisasol@hotmail.comKom med problem!!

Veckans problem

Länge sen jag hade ett veckans problem! Den här kommer likna en del av mina andra inlägg, men hoppas ni gillar det ändå.
"Hej hanna. Jag vet att det är hur många som helst som skickar in problem, och jag har troligen ingen chans att få med mitt problem, men du är sån peppande tjej och duktig på det mesta känns det som. Så jag skulle verkligen vilja ha hjälp från dig..
Jag har världens komplex för mina armar, och nu när det är sommar vågar jag inte gå utan kofta eller långärmad. Medans alla går i linne så kommer jag i tjocktröja och går runt med den. Har du några tips att antingen komma över komplexen, eller faktiskt träna armarna så dom blir snygga rätt snabbt?
Hoppas du kan hjälpa mig.. kram."
 
Mitt svar: Jag tycker det här med komplex är så himla jobbigt. Grejen är att det bästa sättet att ta tag i eller bli av med ett komplex är att acceptera det och hitta ett sätt att tycka om den kropsdelen precis som den är, vilket inte alls är helt lätt. Men man måste intala sig själv att det bara är ett huvudspöke som ingen annan bryr sig om, för oftast är det precis så.
 
Om man ska ta det från en annan synvinkel ska jag återigen säga att man kan inte punktförbränna, men att bygga upp muskler är ett bra sätt att få armarna att se slankare ut. Så det är precis som du säger, man bör träna armarna.
 
HÄR är en gryyym video för riktigt bra armträning. Gör den någon gång i veckan och kombinera med annan träning och även andra övningar så blir nog armarna betydligt mer tonade inom nolltid. Och jobba med att börja älska dina komplex, det är det bästa!♥

Nu är det er tur att hjälpa till, bomba med kommentarer fulla av tips, råd och pepp!!


Man får - såklart - vara anonym. Min mejl är, återigen, hanna.loviisasol@hotmail.comKom med problem!!

Veckans problem

Veckans problem:

Hej Hanna! 
Jag skulle behöva en utomståendes åsikter om en sak, så att jag inte bara tror att allt är i mitt huvud och att det inte alls är så, om du förstår vad jag menar.

Jag är en tjej som har en nära relation till min familj och mina vänner, och jag pratar mer än gärna om sånt som jag mår dåligt över, allting på hjärnan, både bra och dåliga saker. Jag tycker det är viktigt att man ska
kunna göra det med sina kompisar.

Under ett tag så har jag försökt att prata "seriöst" med vissa av mina vänner, och dom säger gång på gång att jag ALLTID kan berätta saker för dom, men när jag gör det så bryr dom sig inte, eller typ "ignorerar".
och jag vet inte vad jag ska göra! Dom är så oseriösa med allt hela tiden, och jag vill kunna berätta saker för dom. (Jag skulle nog beskriva mig själv som en ganska djup person som tänker mycket och så)
Jag har varit väldigt nedstämd på sista tiden pga all stress i skolan och så (går i nian precis som du!) och jag har verkligen behövt mina vänners stöd (det har det varit lite jobbigt hemma också), men dom ser inte ens att jag inte är som vanligt. 

Jag vet inte om dom är mina kompisar på riktigt, jag har känt dom så länge, men ändå så känner jag att dom fortfarande inte förstår sig på mig. Dessutom så tror dom aldrig att jag är allvarlig bara för att jag är en ganska lättsam person. Jag kan skoja om mig själv mycket, men ibland när jag verkligen tycker att jag har gjort klart för att jag är ledsen eller arg så tror dom inte att det är på riktigt. Jag började gråta i skolan för några dagar sen för det blev så sjukt mycket, och dom brydde sig inte.
Samtidigt så kan jag ha så sjukt roligt med dom ibland, även om jag inte kan prata seriöst som jag gör med mina två bästa kompisar (som inte går i min skola)
Vad ska jag göra? Vissa av dom kommer börja i mitt gymnasium, ska man verkligen hålla kontakten med dom personerna? 

Jag skulle vara jätte tacksam om du tog det här som ett veckans problem!
Kram på dig tjejen, du gör en jätte bra sak <3


Mitt svar: Ojojoj vad jag känner igen mig. Tror inte vi är ensamma heller, det är nog fler som känner såhär. 
Riktigt nära vänner är så himla svårt att hitta, jag har turen att faktiskt ha två av dem på min skola (dock inte i min klass) som jag kan säga ALLT till. Men jag tror att det är lite som du säger - de flesta kompisarna är bara "ytligt". 

Men vet du vad? Det är okej! Precis som man inte kan gilla alla tycker jag inte att man ska behöva ha deeptalk med alla. Att de ignorerade dig när du faktikst började gråta är såklart inte okej, men det kan vara mycket att hantera för dem också. Deras känslor kanske också svämmar över, ingen har det lätt.

Jag tycker att man måste acceptera att man inte kan prata djupt med alla. Ibland är det frustrerande för mig också, men då ringer jag någon jag vet kommer lyssna eller bara går iväg för att kunna andas lite, ifred.

Att hålla kontakten med dem eller inte tycker jag man ska ta som det kommer- för om ni faktiskt har kul tillsammans kan man ju bortse från det dåliga, alla har ju brister, och ha kul istället! Deep kan man va senare. Ha kul!

Nu är det er tur att hjälpa till, bomba med kommentarer fulla av tips, råd och pepp!!


Man får - såklart - vara anonym. Min mejl är, återigen, hanna.loviisasol@hotmail.comKom med problem!!
 

Veckans problem

Veckans problem:

"Hej Hanna! Jag älskar verkligen din blogg! jag läser den varje dag och är helt beroende. Du verkar vara sån himla mysig person.

Jag har ett problem.
Min allra bästa och äldsta vän har fått en pojkvän i klassen. De kan inte vara i från varandra alls och så fort man står och pratar med henne så är också han där. Hon har också blivit en helt annan människa, och säger alltid massa elaka saker. Speciellt om mig. Hon berättar också allting som jag har berättat för henne för honom. Sådant som är personligt för mig.

Detta påverkar mig väldigt mycket. Både i skolan och på fritiden. jag är arg väldigt ofta, men jag är också väldigt ledsen.
Jag har försökt prata med henne men då blev hon bara arg och vägrade lyssna på mig helt och hållet. Vi pratade inte på en hel månad och nu håller det på att bli så igen. Jag vill verkligen inte förlora henne, men jag blir arg bara av att se henne.

Snälla hjälp mig! jag vet inte vad jag ska göra."

Mitt svar: Utifrån din beskrivning av hennes beteende skulle jag råda dig att skita i henne och hitta en ny kompis. Men eftersom du säger att hon är en av dina äldsta vänner kan jag tänka mig hur jobbigt det skulle vara att bara dissa henne (trots att det är det hon gör mot dig), och därför tycker jag att du bara ska avvakta.

Det är jättebra att du har snackat med henne, men om det inte funkade kanske du får skippa det helt enkelt och finnas där för henne om hon faktiskt vill prata någon gång - alla är värda en andra chans. Men om hon fortsätter behandla dig såhär tycker jag det är en bra idé att hitta nya vänskaper som du kan lita på om den här tar slut!

Jag vet dock hur det är att få en ny pojkvän och när Björn och jag var nykära prioriterade jag kanske att vara med honom, det är liksom normalt. Men jag var inte elak mot mina vänner för det, det är bara fel!

Så för att sammanfatta: Avvakta, se om hon kommer till dig. Ta ett till snack om det blir värre och om det inte slutar - strunta i henne. Det finns så många andra!

Nu är det er tur att hjälpa till, bomba med kommentarer fulla av tips, råd och pepp!!


Man får - såklart - vara anonym. Min mejl är, återigen, hanna.loviisasol@hotmail.comKom med problem!!

Veckans problem

Grymt att jag fick så många bidrag på den här provveckan! Fortsätt så :D
Veckans problem:

"Hej Hanna!

Först så måste jag säga att jag gillar din blogg jättemycket! Får massa inspiration till träning, mat och allt möjligt!
Men jag har en sak som gör det väldigt jobbigt för mig. Och det påverkar mig väldigt mycket i skolan.

Jag blev tillsammans med en kille i min klass förra terminen och vi var ihop i 4 månader innan det tog slut. Jag har haft det extremt jobbigt att hantera detta för jag tvingas att se honom varje dag. Även fast jag vet att det finns risk när man blir ihop med någon som går i samma klass så trodde jag att det skulle gå bättre än hur det är nu.
Det tog slut för han klarade inte av att vara i ett förhållande och våran situation i skolan är att vi inte ens pratar med varandra. Utan undviker varandra så mycket som det går.

Men saker och ting har blivit värre. Det är några i klassen som har som tagit hans ''sida'' över våran situation och allt så dom har blivit helt emot mig och snackar skit och get mig hatblickar. Även fast dom inte ens har hört min sida av allt som har hänt. Så fort det blir något litet bråka mellan han och mig så blir det mer kaos i klassen och dom som han umgås mer undviker mig mer och mer.

Det här har påverkat mig otroligt mycket. Jag älskade förut att gå till skolan men nu blir det att jag får kämpa för att ens ta mig dit pga att jag vet att det finns folk i min närhet som tycker sånna där saker om mig.
Tanken har till och med kommit att byta linje för jag vet inte om jag skulle orka med det här i två år till. För jag har åkt hem ofta och mått dåligt i skolan pga det har blivit såhär mellan oss.

Jag tycker inte det är rätt av dom döma mig egentligen när dom inte förstår hur jobbigt det verkligen är för mig.
För jag tror ingen skulle vilja träffa sitt ex varje dag. Man får ingen chans att sörja.Ingen ska behöva lägga sig i i mitt och mitt ex privatliv och hur våran relation är efter den tog slut.

Det här är nått som jag tänker på varje dag och jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att det kan bli bättre mellan mig och mitt ex eller med dom andra som behandlar mig såhär för något dom inte ens ska lägga sig i.
Skulle verkligen behöva hjälp med det här. För på sistone har det blivit för mycket för mig att hantera att jag inte vet vad jag ska göra längre. Skulle verkligen uppskatta och jag kunde få något tips eller råd!

/ Erika"
 
Mitt svar: Tack så mycket, först och främst! Usch, det här verkar sjukt jobbigt. Det är sånt man verkligen vill undvika, jag kan knappt tänka mig hur jobbigt det skulle vara om det tog slut mellan Björn och mig..
 
I alla fall så tror jag att det i grund och botten är ditt ex som du behöver prata med. Det verkar som att han liksom fått klassen att vända sig mot dig, och att lösa saker och ting mellan er två kanske får honom att ändra syn på dig och därmed "vända tillbaka" klassen. Och jag tycker absolut att ni ska börja prata med varandra, det kommer ju påverka massa annars. Tänk om ni hamnar i ett grupparbete liksom, hur skulle det se ut! ;)
 
Och absolut så är det inte deras problem men jag tror det är svårt för folk att inse det om man bara låter det pågå. Nästa gång de utesuter dig eller du hör att de pratar om dig tycker jag att du ska konfrontera dem, ta mod till dig och fråga varför de håller på:
Berätta att det inte är deras ensak. Berätta om vad som hände, om de ens är intresserade av att höra, annars kan du bara viffta bort det och säga att det är liksom in the past. Och om du har pratat med ditt ex innan det så är det det!

Nu är det er tur att hjälpa till, bomba med kommentarer fulla av tips, råd och pepp!!
Man får - såklart - vara anonym. Min mejl är, återigen, hanna.loviisasol@hotmail.comKom med problem!!

Veckans problem

Ni vet här om dagen när jag frågade vad ni vill se mer av? Jag har fått fett bra respons och kommer definitivt ta hänsyn till det, men jag fick också en toppenbra idé från nån smart läsare där ute om "Veckans problem". Så nu kör jag en testomgång - hissa eller dissa gärna!
Man får - såklart - vara anonym. Min mejl är, återigen, hanna.loviisasol@hotmail.comKom med problem!!